Sammanfattning av studie med syfte att undersöka test-retest reliabilitet för Mindmore. Bakgrund Kognitiva tester är viktiga verktyg inom klinisk diagnostik och forskning. Digitala verktyg erbjuder möjligheter till standardiserad administration, noggrann mätning och effektiv dokumentation. Mindmore är en digital kognitiv testplattform som har anpassats från traditionella tester för självadministration, både i laboratoriemiljö och online. Syfte Studien syftar till att undersöka test-retest reliabiliteten och träningspåverkan av Mindmore. Dessutom har normativa förändringsvärden för de mest använda testerna tagits fram. Målet är att ge kliniker och forskare verktyg för att skilja mellan normala variationer och kliniskt relevanta förändringar i kognitiva prestationer. Metod Totalt deltog 149 friska vuxna svenskar i åldern 20-79 år, som genomförde testbatteriet två gånger med en månads mellanrum. Testerna utvärderade uppmärksamhet och bearbetningshastighet, minne, språk, visuospatiala funktioner och exekutiva funktioner. Test-retest reliabilitet mättes med ICC och Spearmans korrelationskoefficienter, och träningspåverkan uppskattades för 22 huvudpoäng och 33 delpoäng. Resultat Test-retest reliabiliteten var god för 11 huvudpoäng (≥.70), tillfredsställande för fem (.60-.69), och minimal för sex (<.60), illustrerat i figuren nedan. Träningspåverkan observerades för tester med stor hastighetskomponent, men inte för reaktionstid, ihållande uppmärksamhet, verbalt minne och namngivning (med alternativa former), eller visuospatiala funktioner. Faktorer som kön, utbildning, och testmiljö (online eller i laboratoriet) påverkade inte förändringspoängen signifikant. Figur: Reliabilitet (intraclass correlation coefficients (ICC)) för alla ingående test. Slutsats Studien visar att Mindmore har god test-retest reliabilitet och träningspåverkan som är jämförbar med traditionella tester. Dessa resultat, tillsammans med normativa förändringsvärden, kan hjälpa kliniker att tolka testresultat och skilja mellan normala variationer i prestation och förändringar som indikerar klinisk nedsättning. Digitala verktyg som Mindmore kan förbättra noggrannheten och effektiviteten i kognitiva bedömningar, vilket gynnar patientvården. Referens: Bergman, I., Franke Föyen, L., Gustavsson, A., Van den Hurk, W. (2024) Test-retest reliability, practice effects and estimates of change: A study on the Mindmore digital cognitive assessment tool. Scandinavian Journal of Psychology.

Mindmores tester – även kallade psykometriska bedömningsinstrument – har utvecklats för att testupplevelsen ska bli så enkel som möjligt för patienter och vårdgivare. Principerna i ett kognitivt test är enkla - på ett så validerat och reliabelt sätt som bara går mät de funktioner som ska utvärderas. Detta görs genom att t.ex. komma ihåg ordlistor för bland annat utvärdera arbetsminnet och mental processhastighet utvärderas genom att dra streck mellan bokstäver och siffror i stigande ordning. För att dessa tester ska vara så träffsäkra som möjligt är det viktigt att innehållet inte offentliggörs. Detta skulle förstöra testkonstruktionen som noggrant forskats fram över många år och studier. Därför berättar vi inte ingående om våra test här. Är du blivande användare av Mindmore kommer du att få information om alla tester och testbatterier som du behöver. Våra testbatterier är indelade efter olika behov som våra användare har, t.ex: Utvärdera vid utmattning, depression Genomföra en basal demensutredning En generell screening vid misstanke om mild kognitiv svikt eller annan kognitiv påverkan Genomföra en mätning efter en traumatisk hjärnskada (TBI) Eftersom testerna redan är indelade i testbatterier behöver du som vårdpersonal inte kunna allt om alla tester, de genomförs av programvaran Mindmore. Det viktigaste är att du och din personal kan (1) genomföra testningen på ett säkert och tillförlitligt sätt, (2) samla in nödvändig annan information som kan påverka patientens mående och testsituation, samt (3) tolka och arbeta med de kognitiva profilerna som Mindmore genererar. Är du patient så är det just viktigt att du inte tränar eller på annat sätt försöker ta reda på information om testerna innan testtillfället - detta för att vi ska kunna hjälpa dig så träffsäkert det bara går. Det du behöver veta inför testtillfället är att bara att ta det lugnt, försök att se testningen som vilken uppgift som helst som du annars behöver göra. På det sättet får du också ett resultat med hög ekologisk validitet - vilket är det vi eftersträvar för att kunna hjälpa dig på bästa sätt Vi har totalt 23 test som används inom vården, men som nu är digitala. Vill du veta mer om hur du kan använda Mindmore för att hjälpa dina patienter? Kontakta oss genom ett formulär eller skriv till oss direkt i chatten så svarar vi dig så snart vi kan.

Långvarig stress utan tillräcklig återhämtning kan leda till psykiska och kroppsliga besvär som kallas utmattningssyndrom. Besvären benämndes tidigare som “utbrändhet” eller att “gå in i väggen” och de som drabbas blir ofta sjukskrivna under början av sin rehabilitering. Även benämningen utmattningsdepression användes tidigare eftersom gränsen mellan utmattningssyndrom och depression kan vara diffus och många av symptomen överlappar. ​ Symptom Utmattningssyndrom kan påverka flera olika delar av kroppen och symptombilden är ofta komplex. Utmärkande är oftast en upplevelse av trötthet som inte går att vila bort. Några vanliga symptom är: Sömnsvårigheter Nedsatt kognitiv förmåga (exempelvis koncentrationssvårigheter, minnesproblem och nedsatt mental flexibilitet) Huvudvärk Irritabilitet och oro Svårighet att koppla Stressintolerans d.v.s.känsla av att nya uppgifter (även små saker som man vanligtvis klarar utan problem) känns jobbiga Överkänslighet mot oväntade ljud Problem med infektioner (exempelvis återkommande och utdragna förkylningar) Mer information om vanliga symptom från 1177 ​ Vad händer i hjärnan vid utmattningssyndrom? Patienter med utmattningssyndrom har ofta nedsatt kognitiv förmåga, något som även märks i undersökningar av hjärnan med magnetkamera. Undersökningarna visar att drabbade personer har ett annorlunda aktivitetsmönster i hjärnan jämfört med friska personer. Flera skillnader har kunnat påvisas, däribland nedsatt aktivitet i delar av pannloberna och i frontalloben samt skillnader i regleringen av stresshormonet kortisol. Andra studier har visat att patienter med utmattningssyndrom har lägre volym grå hjärnsubstans i delar av hjärnan. Mer läsning: Utmattningssyndrom ger mätbara förändringar i hjärnan (Umeå universitet) Psychophysiological Characteristics of Burnout Syndrome: Resting-State EEG Analysis Vad orsakar utmattningssyndrom? De som drabbas av utmattningssyndrom har utsatts för olika typer av psykologiska belastningar (stressorer) under åtminstone sex månaders tid. Stressorerna finns ofta både i privatlivet och i arbetslivet och kan exempelvis bero på: För hög arbetsbelastning och/eller bristande kontroll över sin arbetssituation Skilsmässa eller destruktiva relationer Arbetslöshet Betungande vård av anhörig Dödsfall i familjen Finansiella bekymmer eller oro Patientgrupper som är särskilt prestationsinriktade, ihärdiga, pedantiska, har dålig självkänsla och är allmänt pessimistiskt lagda tros löpa ökad risk för att drabbas av utmattningssyndrom. ​ När bör man söka hjälp? Om du misstänker att du drabbats av utmattningssyndrom bör du söka hjälp på din vårdcentral, företagshälsovården eller studenthälsan. Där kommer du få svara på frågor om din situation och beskriva hur du upplever dina symptom. Ofta får du lämna blodprov i syfte att utesluta andra sjukdomar med liknande symptombild såsom ME/CFS (kroniskt trötthetssyndrom), hypotyreos och endometrios. Diagnosen utmattningssyndrom kan ställas om de omständigheter som tros ligga bakom dina symptom funnits i minst sex månader. Dessutom ska flera symptom ha funnits under minst två veckors tid. ​ Hur behandlas utmattningssyndrom? Utmattningssyndrom kan behandlas på flera olika sätt. Vilken eller vilka behandlingsmetoder som rekommenderas beror på dina önskemål, dina förutsättningar, samt i vilket stadie av sjukdomen du befinner dig. Ju längre du levt med sjukdomen desto längre tid kan det ta för dig att bli frisk. Vanliga metoder för att behandla patienter med utmattningssyndrom inkluderar en eller en kombination av följande åtgärder: Terapi eller stödsamtal med psykolog, arbetsterapeut eller kurator Livsstilsförändringar som exempelvis innefattar byte av yrke eller arbetsplats, byte av bostadsort, nya fritidsintressen etc. Fysisk aktivitet och/eller fysioterapi Sociala aktiviteter Mindfullnessövningar Läkemedel för att lindra sömnbesvär och/eller depression Om du har svårt att sköta ditt arbete kan din läkare även rekommendera sjukskrivning som sedan gradvis trappas ner. ​ Vad kan jag göra? Att rådfråga sin vårdgivare kan vara ett första viktigt steg för att komma tillrätta med situationen. Därutöver finns ett antal saker du kan göra på egen hand: Ta ett kognitivt test. Fråga din vårdgivare om den erbjuder ett test som mäter din kognitiva förmåga. Mindmore tillhandahåller tester som mäter kognitiva funktioner som påverkas vid utmattningssyndrom. Testresultatet kan hjälpa dig och din vårdgivare att avgöra problematikens omfattning och ifall framtida åtgärder haft önskvärd effekt. Försök tacka nej till saker. Dygnet har bara 24 timmar och allt man vill göra kan inte hinnas med. Att tacka nej till saker som inbjudningar, extrajobb eller frågan om att vara klassförälder kan vara svårt men nödvändigt. Ju förr man inser att det är okej att prioritera sitt eget mående desto bättre. Ibland hjälper det att tänka “Om jag är snäll mot mig själv är jag också snäll mot personer i min omgivning”. Våra nära och kära vill ju att vi ska må bra. Prioritera fysisk aktivitet. När man är utmattad bör man generellt undvika att lägga till nya aktiviteter. Ett undantag kan vara fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet har flera positiva effekter, exempelvis leder det ofta till att vi sover bättre och får lättare att slappna av rent allmänt. Kraven på fysisk aktivitet behöver inte vara stora; en tumregel är att “något är bättre än inget” och att ta en promenad en gång om dagen kan göra stor skillnad. Prata med din arbetsgivare. Många som känner sig utmattade drar sig för att berätta för sin arbetsgivare. En vanlig anledning är att man inte vill visa sig svag, särskilt inte om man ser kolleger som jobbar på med liknande uppgifter, till synes utan besvär. Om möjligt kan det dock vara en god idé att ge arbetsgivaren förutsättningar för att hjälpa dig på bästa sätt. Att ta tag i problematiken tidigt, och därmed undvika en längre sjukskrivning, ligger även i arbetsgivarens intresse. Skriv ner situationer då du känner dig extra utmattad eller stressad. Att öva på att identifiera stressen – att “se den komma” – kan vara en viktig del av lösningen. Listan kan dessutom vara värdefull i en dialog med din vårdgivare och kan längre fram hjälpa dig att avgöra om dina besvär har förbättrats. ​ Relaterade diagnoskod(er) F438 Utmattningssyndrom F439 Reaktion på svår stress, ospecificerad Z73.0 Utbrändhet ​ Mer information Utmattningssyndrom (1177 Vårdguiden) Utmattningssyndrom (Socialstyrelsen) Arbetsgivarens ansvar vid utmattningssyndrom (Arbetsmiljöverket) Senast uppdaterad: 01-09-2021

Vi har uppdaterat design och adderat ny funktionalitet för det detaljerade resultatet i resultatportalen. All information finns fortfarande tillgänglig men för att göra resultatet tydligare och mer lättläst visas nu en skala istället för som tidigare tre. Du kan själv välja vilken skala du vill se: Z-poäng (standard) Percentil Index Du kan även välja nivå: Mindmorenivå (standard) ( Mycket låg, låg, något låg, medel, över medel ) Nyman-nivå ( Betydligt under genomsnittet, klart under genomsnittet, genomsnittests nedre del, genomsnittligt, genomsnittets övre del, klart över genomsnittet, betydligt över genomsnittet) För att ändra hur du vill se resultatet använder du drop-down menyerna (se bild nedan) Förbättrad design Vi har även gjort en del mindre förändringar i designen på resultatsidan. För att det ska vara tydligare vad olika knappar gör skriver nu ut funktionen . Exempelvis står det "Visa detaljer" och "Visa ord" istället för ikoner. Det går att fälla in delar av resultatvyn vid behov. Det gör ni genom att klicka på den lilla ikonen uppe till höger. Se bild nedan Om ni har frågor eller feedback kan ni höra av er till support@mindmore.com

Nu är det äntligen möjligt att se detaljerad information över inlärning och återgivning i våra verbala minnestester RAVLT och CERAD. För att se detaljerade resultatet klickar ni på "visa detaljer" enligt bilden nedan. Den nya vyn gör det möjligt att se antal ord per testomgång och analysera inlärningsprocessen. För att se detaljerade resultat för deltesterna RAVLT och CERAD behöver testning ha skett efter 2/1 2023. Det fungerar tyvärr inte på äldre resultat.

Populärvetenskapen och den allmänna samhällsdiskussionen är full av halvsanningar och direkta myter om hjärnan och dess funktion. Kan du gissa vilka av dessa vanliga påståenden som är sanna och vilka som för länge sedan kunnat tillbakavisas? De rätta svaren hittar du längre ner på sidan. “Egentligen använder vi bara omkring 15 procent av hjärnans kapacitet” “Albert Einstein hade den tyngsta mänskliga hjärnan som påträffats” “Över 70 procent av hjärnan är vatten” “Neandertalarnas hjärnor var i genomsnitt mindre än våra” “Hjärnan är inte fullt utvecklad före 25-årsåldern” Rätt svar “Egentligen använder vi bara omkring 15 procent av hjärnans kapacitet” Falskt. Att vi bara skulle använda en liten del av hjärnans kapacitet är en utbredd myt som spritts i generationer. Hjärnforskaren Barry Gordon vid Johns Hopkins School of Medicine kallar påståendet “närmast skrattretande” och förklarar att nästan alla delar av hjärnan är aktiva nästan hela tiden. Mer läsning: Do People Only Use 10 Percent of Their Brains? (Scientific American) “Albert Einstein hade den tyngsta mänskliga hjärnan som påträffats” Falskt. Vem som innehaft den största mänskliga hjärnan är omtvistat men en sak är tämligen säker: det var inte den tyskfödde fysikern Albert Einstein. Det har ibland hävdats att den ryske författaren Ivan Turgenev hade en exceptionellt stor hjärna som vägde över två kilogram, men om den därmed var tyngst eller störst har inte gått att fastställa. Einsteins hjärna var för övrigt något lättare än genomsnittet för män i hans ålder – endast 1,23 kilogram. Mer läsning: Does Brain Size Matter? (Scientific American) The strange afterlife of Einstein's brain (BBC) “Över 70 procent av hjärnan är vatten” Sant. Omkring 73 procent av hjärnans volym är vatten. Mer läsning: The Water in You: Water and the Human Body (USGS) “Neandertalarnas hjärnor var i genomsnitt mindre än våra” Falskt. Neandertalarna ( homo neanderthalensis ) dog ut för över 30 000 år sedan efter att huvudsakligen ha levt i delar av dagens Europa och mellanöstern i omkring 350 000 år. Det finns många myter om neandertalarna och inget tyder på att deras hjärnor skulle ha varit mindre än våra. Tvärtom finns tecken på att deras hjärnor skulle ha varit lika stora – eller till och med något större – än de som sitter innanför våra skallben. Mer läsning: Who were the Neanderthals? (Natural History Museum) Neanderthal clues to brain evolution in humans (Nature) “Hjärnan är inte fullt utvecklad före 25-årsåldern” Sant. Olika delar av hjärnan utvecklas i olika stadier av en persons uppväxt och de flesta forskare är överens om att hjärnan inte är fullt utvecklad före 25 års ålder i genomsnitt. Frontalloben är som regel inte färdigutvecklad förrän efter tonåren och syncentrum (primära synbarken) tros hos de flesta fortsätta att mogna en bit upp i medelåldern. Mer läsning: Brain research recasts timeline for visual cortex development (Science Daily)

Den första delen av Vad visste tidigare generationer om hjärnan? handlade om det Gamla riket i antika Egypten. I denna delen får vi en liten inblick i vad två tänkare, närmare bestämt Aristoteles och Galenos, trodde sig veta om hjärnan. Aristoteles (384 – 322 f.Kr.) Aristoteles, av många ansedd som en av världshistoriens främsta tänkare, antog att hjärnan fungerade som ett slags avancerat kylaggregat. Han trodde att hjärnans främsta uppgift var att kyla ner överskottsvärme som emanerar från den del av kroppen där mentala och intellektuella aktiviteter äger rum (hjärtat). Det skulle dröja länge innan denna teori slutligen kunde vederläggas. Mer läsning: Hot heads and cold brains. Aristotle, Galen and the "radiator theory" (National Library of Medicine) Aristotle Thought the Brain Was a Radiator (Scientific American) Galenos (129 – 199) Vem som först bevisade att Aristoteles hade fel om hjärnan är omtvistat, men mycket tyder på att det var den grekiske läkaren Klaudios Galenos. Tack vare omfattande dissekering av apor och andra djur kunde Galenos utveckla ett nytt fysiologisk system som användes långt in på medeltiden. Galenos utförde även avancerad hjärnkirurgi som ledde honom till slutsatsen att psyket – eller den “rationella själen” – ansvarar för kognitiva funktioner såsom minnesförmåga och fantasti vilka kan härledas till aktiviteter i hjärnan. Mer läsning: A history of the brain (Stanford Education) Galen (Stanford Encyclopedia of Philosophy)

Det finns fortfarande mycket som vi inte vet om hjärnans olika processer. Varför drömmer vi? Har medvetandet en evolutionär funktion? Är den så kallade reptilhjärnan bara en myt? Frågorna som söker svar är många och ny forskning leder med jämna mellanrum till att vi måste ompröva gamla sanningar och se på hjärnans uppbyggnad och funktion på delvis nya sätt. Ibland kan det nästan kännas som att hjärnforskning är som en utforskande dans där man tar två steg framåt, sedan ett tillbaka på repeat . Och man hinner nästan alltid snubbla, eller irra bort sig, minst en gång innan det är dags att gå hem… Men med tiden görs betydande framsteg som trots allt leder utvecklingen i rätt riktning. Det blir särskilt tydligt när man reflekterar över vad tidigare generationer trodde sig veta om hjärnan. Deras påståenden kanske inte var så tokiga givet kunskapsläget för tiden de var verksamma, men i dag kan vi vara tacksamma över att forskningen faktiskt har kommit längre. Forntida Egypten (omkring 2650 f.Kr.–2150 f.Kr.) De tidigaste kända exemplen på anatomiska skildringar av hjärnan och kraniet kommer från Gamla riket i forntida Egypten. För oss okända personer med (får man anta) medicinskt intresse och kunnande visade att information förmedlades mellan hjärnan och andra delar av kroppen via ryggmärgen. Det är också i det forntida Egypten som vi hittar några av de tidigaste exemplen på trepanering (att borra hål i kraniet) och andra kirurgiska metoder. En förklaring till egyptiernas relativt stora kunnande tros vara det faktum att hjärnan avlägsnades för att underlätta mumifiering av framstående personer. Tillvägagångsätten varierade – ett vanligt sätt var att göra ett hål i silbenet invid näsan (eller i kilbenet i ögonhålan) varpå stora delar av hjärnan kunde dras eller lirkas ut med en krok. Kvarvarande rester försökte man smälta, eller få att anta vätskeform, och sedan låta rinna ut i en behållare. Från detta kan man sluta sig till att de gamla egyptierna faktiskt hade (med tidens mått mätt) ganska avancerad kunskap om hjärnans konstruktion. Spridningen av denna kunskap var dock ganska begränsad och mycket av den gick så småningom förlorad och behövde återupptäckas av senare generationer. Mer läsning: Transnasal excerebration surgery in ancient Egypt (Journal of Neurosurgery)

Går det verkligen att minska sin risk att drabbas av demens? Det korta svaret på frågan är “ja, med stor sannolikhet.” För även om risken för demens ökar ju äldre vi blir så är inte demens nödvändigtvis en naturlig konsekvens av hög ålder. Demens är ett samlingsnamn för en rad sjukdomar och mycket tyder på att de val vi gör tidigare i livet kan vara avgörande för vår risk att drabbas. Här kommer därför några tips på saker man kan göra: Fysisk aktivitet. Hjärnan mår bra när vi rör på oss, särskilt när vi utför pulshöjande aktiviteter. Forskning visar att pulshöjande aktiviteter stimulerar tillväxten av nya hjärnceller och förbättrar minnet. Sluta röka. Rökning ökar risken för hjärtkärlsjukdomar och kan bland annat orsaka stroke, som i sin tur är en vanlig orsak till demens. Det är aldrig för sent (man är aldrig “för gammal”) för att sluta. Fördelarna med att sluta kan vara mycket stora, även för den som varit rökare under många år. Använd hjälm . Att använda hjälm i situationer när man löper ökad risk att skada huvudet är viktigt. Hjälm ska alltid användas när man cyklar eller åker skridskor eftersom en huvudskada, även en relativt lindrig sådan, kan orsaka livslånga nedsättningar i kognitiva funktioner. Se över din kost. Vilken kost som får oss att må bra är väldigt individuellt. Generellt är dock en varierad kost med lågt sockerinnehåll och mycket grönsaker en god idé. Prioritera din sömn. Att få tillräcklig sömn, vila och återhämtning är mycket viktigt för vår kognitiva hälsa – både på kort och lång sikt. Om du sover dåligt är det värt att fundera på varför och försöka komma tillrätta med problemet. Mer läsning: Regular exercise changes the brain to improve memory, thinking skills (Harvard Medical School) Forskarnas 10 enkla sätt att förebygga demens (Hjärnfonden) Demens (Läkemedelsboken) Ett finger med i spelet för att förebygga demenssjukdom (Intervju med Miia Kivipelto, neurolog och professor i klinisk geriatrik, i Läkartidningen)

Många av oss kan utan svårighet återge händelser och konversationer som skedde för flera årtionden sedan med stor detaljrikedom. Samtidigt kan det vara svårt att minnas vad vi åt till frukost i går eller var vi lagt bilnycklarna. Kort sagt: Vår förmåga att forma och bevara nya minnen är både fascinerande och gåtfull. Här kommer 3 “minnesfakta” att lägga på minnet. 1. Våra första minnen formas före vi fyllt 3 De flesta brukar ange något som skedde när de var i tre–fyraårsåldern som sitt första minne. Men faktum är att ny forskning visar att de flesta som får tillräckligt med betänketid faktiskt kan minnas händelser som ägde rum redan när de var omkring två och ett halvt år gamla. Det visar en ny studie i den vetenskapliga tidsskriften Memory . Forskarna bakom studien förklarar det faktum att vi ofta har tidigare minnen än vi själva trott med att det är möjligt att, så att säga, “glömma” minnen som man tidigare haft. Detta kallas barndomsamnesi och är mycket vanligt. Med rätt typ av ansträngning kan man alltså i många fall lära sig att återfå dessa minnen och således minnas saker som hände längre tillbaka i tiden. Mer läsning: What is your earliest memory? It depends (Memory 2021) Earliest memories can start from the age of two-and-a-half (Science Daily) Barndomsamnesi (Natur & Kulturs Psykologilexikon) 2. Det är möjligt att förlora förmågan att forma nya minnen Många av oss kan vara glömska eller tankspridda från tid till annan – särskilt när vi blir äldre. En allvarligare form av “glömska” är anterograd amnesi: att man från en viss tidpunkt eller skeende helt upphör att minnas något som skett. Tillståndet förekommer bland personer som missbrukat vissa typer av droger (exempelvis bensodiazepiner såsom rohypnol) och alkohol, men är i dessa fall vanligtvis övergående. En desto ovanligare form av anterograd amnesi är den mer eller mindre permanenta varianten som innebär att förmågan att forma nya minnen helt går förlorad. Ett sådant exempel finns återberättat i den klassiska essäsamlingen Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt från 1985. Författaren, neurologen Oliver Sacks, beskriver en patient som lider av Korsakoffs sjukdom – en typ av demensjukdom orsakad av brist på vitamin B1. Patienten i fråga kan inte minnas något som hänt sedan slutet av andra världskriget och lever alltså fortfarande – flera årtionden senare – i tron att året är 1945. 3. Flest pi-decimaler I skolan får man lära sig att talet pi (π) är ungefär lika med 3,14 och representerar förhållandet mellan en cirkels omkrets och dess diameter. I precisa beräkningar krävs naturligtvis fler decimaler än så och för att slippa att lägga långa sifferföljder på minnet använder ingenjörer och matematiker datorprogram och kalkylatorer med förprogrammerade decimalvärden för pi. Trots detta finns det faktiskt tävlingar i vem som kan hålla flest pi-decimaler i minnet. Vem som har de nuvarande rekordet är omtvistat men brukar diskuteras på den Internationella Pi-dagen den 14 mars (ett datum som då skrivs 3.14). Det finns uppgifter om flera personer som klarat att återge tiotusentals decimaler från minnet och Suresh Kumar Sharma från Indien sägs ligga bra till. År 2015 ska han ha återgett över 70 000 decimaler fritt ur minnet, en bedrift som tog 17 timmar. Snacka om bra sifferminne!

Att vi på Mindmore älskar att utbilda om hjärnan kommer nog inte som en överraskning. Många av er har svarat positivt på vår förra lista över 3 snabba fakta om hjärnan och bett om mer. Så här kommer den: Vår senaste lista med 3 sakers om du kanske inte visste om hjärnan. 1. Hjärnan består till största del av fett Många av oss kanske hade gissat levern eller något annat organ men nix – hjärnan är faktiskt det organ som rent viktmässigt innehåller allra mest fett. Ungefär 60 procent av hjärnans vikt utgörs av fett (vilket enligt Guinness Rekordbok är något slags “världsrekord”). Det är såklart därför det är viktigt att vi äter fetter som hjärnan tycker om såsom omega 3, som exempelvis finns i rikliga mängder i många typer av fisk. Levern utgör för övrigt bara omkring 5–10 procent fett. 2. Energin som hjärnan producerar är tillräcklig för att tända en glödlampa Många vet att hjärnan är vårt mest energislukande organ; ungefär 20 procent av vår energi går åt till hjärnans olika aktiviteter. Men visste du att hjärnans omkring 100 miljarder neuroner genererar elektricitet som tekniskt sett skulle kunna ge tillräckligt med ström för att tända en liten glödlampa? Så är det faktiskt och med tanke på det kanske det inte är så konstigt att normal hjärnaktivitet förbrukar ungefär tio kalorier i timmen. Och ju mer vi aktiverar hjärnan i olika mentala aktiviteter, desto mer kalorier verkar krävas. Tänk på det när du ser för femtielfte gången ser en Power Point-presentation som använder den här typen av illustration för att signalera kreativitet och idérikedom. Mer läsning: Does Thinking Really Hard Burn More Calories? (Scientific American) Why Does the Brain Need So Much Power? (Scientific American) 3. Kaskelotten har den tyngsta hjärnan Djurvärldens tyngsta hjärna återfinns hos kaskelotten. En kaskelotthjärna kan väga uppemot nio kilogram, att jämföra med vår egen hjärna som endast väger omkring 1,4 kilogram i vuxen ålder. Fast nu kanske inte kaskelottvalarna, om de hade kunnat prata, borde vara så skrytsamma. En kaskelottval kan bli över 20 meter lång och väga över 40 ton och i förhållande till sin kroppsvikt har exempelvisl delfiner – som uppvisar hög social och emotionell intelligens – betydligt tyngre hjärna. Men även vi människor, delfiner och i stort sett alla andra djur kommer inte i närheten av näbbmusen som tycks ha den tyngsta hjärnan av alla i förhållande till sin kroppsvikt.

Hjärnan på djupet Naturligtvis är hjärnan, även från ett övergripande makroperspektiv, betydligt mer komplex än de fem huvuddelar som presenteras ovan. Bild X visar ett tvärsnitt en mänsklig hjärna och blottlägger fler områden och beståndsdelar. En del av dessa fyller viktiga funktioner i sig själva, andra används närmast som referenspunkter på en anatomisk karta för att underlätta medicinska och neurovetenskapliga diskussioner. Bild: John A Beal, PhD. Dep't. of Cellular Biology & Anatomy, Louisiana State University Health Sciences Center Shreveport https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Human_brain_frontal_(coronal)_section_description_2.JPG Ryggmärgen är en 40–45 centimeter lång rörformad del av det centrala nervsystemet som sträcker sig från förlängda märgen i hjärnan längs hela ryggraden. Se vår sida om nervsystemen . Pyramidbankorsningen är den del av förlängda märgen där merparten av nervcellerna från hjärnbarkens motoriska del korsar varandra från höger till vänster sida av ryggmärgen och vice versa. Detta är förklaringen till varför den ena hemisfären kontrollerar rörelserna i motsatt sida av kroppen. Försänkningen i nedre olivkärnan är det område i förlängda märgen där merparten av den nedre olivkärnans blodkärl och nerver är fästa (se #4). Nedre olivkärnan är en av tre nervcellsansamlingar inuti den så kallade oliven på förlängda märgens framsida. Oliven vidareförmedlar signaler från många olika delar av storhjärnan till lillhjärnan vilket bland annat är viktigt för inlärningen av komplexa rörelsemönster. Mer läsning: Neuroanatomy, Superior and Inferior Olivary Nucleus (National Center for Biotechnology Information) Hjärnbryggan (ej att förväxla med hjärnbalken) sitter på hjärnstammens mitt. Här finns bl.a. så kallade ponskärnor vars uppgift är att skicka information mellan lillhjärnan och hjärnbarken. Bakre storhjärnsartärerna är en del av hjärnans artärcirkel och förser bland annat tinningloberna med blod. Cerebellorubralkanalen är en fiberrik ledningsbana mellan lillhjärnan och den röda kärnan. Röda kärnorna är två nervcellsansamlingar i mitthjärnans övre del. Dess uppgift är i stora delar obeforskad men de tros kommunicera med frontalloben samt spela en viktig roll för vissa motoriska armrörelser. Namnet kommer av att den består av järnrika nervceller som ger en röd-rosa nyans. Tredje ventrikeln är ett smalt hålrum i mitthjärnan som delvis omgärdas av hypothalamus. I hålrummet finns cerebrospinalvätska. Väggarna består av fibrer och gliaceller vars uppgifter till stor del är okänd. Talamus (se avsnittet om mellanhjärnan ovan). Inre nervtrådskapseln är samlingsnamnet på ett stråk med miljontals nervtrådar som härrör från hjärnbarkens strålkrans och sträcker sig ner mot thalamus och hjärnskänklarna (se #28). Skalkärnan tillhör de basala ganglierna (se avsnittet under storhjärnan ovan) och är involverad i processer som rör implicit inlärning av rörelsemönster. Personer som lider av schizofreni har av oklar anledning ofta en betydligt större skalkärna än befolkningen i genomsnitt. Yttre nervtrådskapseln är en ansamling vita fibrer i utrymmet mellan skalkärnan och murkärnan. En av dess uppgifter är att förmedla information mellan hjärnbarken och basala framhjärnan. Svanskärnan är storhjärnans största kärna och tillhör de basala ganglierna. Den är en del av striatum (strimmiga kroppen) och är bland annat involverad i utförandet av medvetna rörelser. Viss forskning tyder på förändringar i svanskärnan hos patienter som lider av Alzheimers, Huntingtons och Parkingsons sjukdomar. Slutstrimman är en ansamling nervtrådar som förbinder båda amygdala med varandra samt med septala regionen i basala framhjärnan. Slutstrimman tros ha kopplingar till emotionella uttryck kopplade till ångest och stress. Lamina affixa är ett tunt lager epitel (en typ av vävnad som finns över hela kroppen) på talamus ovansida. Blodkärlsflätans yttre fästband är en struktur vid sidoventrikelns centrala del som fäster lamina affixas inre kant. Fornix är en ansamling myeliniserade nervbanor som förbinder hippocampus och hypotalamus. Hjärnbalken är en samling med omkring 500 miljoner nervtrådar som förbinder hemisfärernas barkområden i storhjärnan. (Se mer under avsnittet storhjärnan ovan). Gördelvindlingen är en vindling på hjärnbarken strax ovanför hjärnbalken. Den är av stor betydelse för vår förmåga att uppfatta smärta, och involverad i processer som kräver stor koncentration och uppmärksamhet samt i olika exekutiva funktioner. Studier har påvisat förändringar i gördelvindlingens struktur bland patienter som lider av schizofreni, depression och Alzheimers sjukdom. Längsgående hjärnspringan är namnet på den stora fissur som separerar storhjärnans två hemisfärer. Övre pannlobsvindling(en) är det fårade veck i pannloben som angränsar till hjässloben. Den tros vara särskilt aktiv när kroppen är i rörelse. Insulära loben är ett område som delvis överlappar med hjässloben, pannloben och tinningloberna och som ibland anses utgöra en egen lob. Den insulära loben är situerad på botten av sidofåran (se #24) och tros ha en lång rad olika uppgifter, bland annat att hantera smärtsignaler och avvikelser från det autonoma nervsystemet. Forskning tyder på att insulära lobens struktur ser annorlunda ut hos personer som lider av frontallobsdemens och autism. Sidofåran är den djupa fissur som återfinns på utsidan av varje hemisfär och som utgör gräns mellan tinningloberna och pannloben. Laterala ventriklarna är två hålrum, en i vardera hemisfär, som likt hjärnans två övriga ventriklar är fyllda med cerebrospinalvätska. Laterala ventriklarna är förbundna med den tredje ventrikeln genom en kanal som kallas Monros foramen. Hippocampus (se avsnittet om storhjärnan ovan). Parahippocampala hjärnvindlingen är en vindling situerad vid tinninglobernas nedersta del jämte hippocampus. Hjärnskänklarna är två längsgående nervbanor som förbinder hjärnbryggan och storhjärnan på framsidan av mitthjärnan. Den del av hjärnskänklarna som sträcker sig längs med mitthjärnan och upp mot storhjärnan kallas inre nervtrådskapseln (se #11). Svart substans (även kallad substantia nigra eller svarta kärnan) är ett litet område med koncentrerade nervceller i mitthjärnan. Svart substans tillhör de basala ganglierna och producerar dopamin. Skador i området kan leda till för stor, eller för liten, produktion av dopamin vilket tros vara kopplat till Parkinsons och andra neurologiska sjukdomar. Latinsk ordlista Latin är anatomins språk. Här nedan finns en lista med benämningar som används i denna första del av hjärnskolan och som ofta förekommer i medicinska och neurovetenskapliga sammanhang. Amygdala = Nucleus amygdaloideum Bakre storhjärnsartärer = Arteria cerebri posterior Basala ganglierna = Nuclei basales Blodkärlsflätans yttre fästband = Taenia choroidea Cerebellorubralkanalen = Tractus cerebellorubralis Förlängda märgen = Medulla oblongata Försänkning i nedre olivkärnan = Hilum nuclei olivaris inferioris Gördelvindlingen = Gyrus cinguli Hjärnbalken = Corpus callosum Hjärnbark = Cortex Hjärnbryggan = Pons Hjärnskänklarna = Crus cerebri Hjärnstammen = Truncus encephali Hypofysen = Hypophyseos Hypotalamus = Hypothalamus Hårda hjärnhinnan = Dura mater Inre nervtrådskapseln = Capsula interna Insulära loben = Insula Laterala ventriklarna = Ventriculus lateralis Lillhjärnan = Cerebellum Längsgående hjärnspringan = Fissura longitudinalis cerebri Mellanhjärnan = Diencephalon Mitthjärnan = Mesencephalon Mjuka hinnan = Pia mater Nedre olivkärnan = Nucleus olivaris inferior Parahippocampala hjärnvindlingen = Gyrus parahippocampalis Pyramidbankorsningen = Decussatio pyramidum Ryggmärgen = Medulla spinalis Röda kärnan = Nucleus ruber Skalkärnan = Putamen Slutstrimman = Stria terminalis Spindelvävshinnan = Araknoidea Storhjärnan = Cerebrum / telencephalon Svanskärnan = Nucleus caudatus Svart substans = Substantia nigra Talamus = Thalamus Tredje ventrikeln = Ventriculus tertius Yttre nervtrådskapeln = Capsula externa Övre pannlobsvinling(en) = Gyrus frontalis superior